Den franske läkaren Paul Nogier utvecklade den moderna öronakupunkturen på 1950-talet. Han upptäckte att det fanns reflexpunkter i öronen för alla kroppsdelar och funktioner i kroppen. Dessutom upptäckte han att när dessa reflexpunkter ritades in på en öronkarta så kom bilden av en upp och ner vänd människa fram. Vid öronakupunkur letar man i örat efter aktiva punkter, det är punkter som är ömma när man trycker på dem. Man kan leta punkterna genom att med ett manuellt sökverktyg trycka på en punkt och patienten berättar ifall punkten är öm. Ett annat sätt är att använda en elektrisk punktsökare som avläser det elektriska hudmotståndet. öronakupunktur kan användas som en egen behandlingsform eller i kombination med kroppsakupunktur. Vid behandligen används precis som vid kroppsakupunktur tunna sterila engångsnålar. Förutom att behandla en punkt i örat genom att sätta en nål i örat kan man välja att fästa ett kulplåster på punkten. Kulan utövar ett kontinuerligt tryck på punkten och patienten kan även stimulera den extra genom att själv trycka på kulan. Kulplåster sitter kvar i örat i ett par dagar.